Den 14 november i år kunde vi från jorden beskåda den största månen på 68 år. Fenomenet med så kallade supermånar är inte så ovanligt som det kan låta, det sker nästan en gång om året, var 13:e månad för att vara exakt. Men den supermåne vi i november kunde uppleva var av ett ovanligt slag. Inte sedan den 26 januari 1948 har månen varit så nära jorden! För den som hade oturen att missa just detta spektakulära skådespel, misströsta ej! Den 25 november 2034 beräknas månen åter vara lika nära jorden, det är bara att hålla koll på kalendern helt enkelt!
Hur en supermåne blir till
Månens omloppsbana kring jorden är inte cirkulär utan elliptisk. Detta gör att månen är närmre och längre bort från jorden vid olika tillfällen. När en supermåne inträffar är månen som närmast jorden, samtidigt som jorden, solen och månen står i en rak linje, även kallat för syzygy. Fullmånen måste befinna sig inom 90 procent av dess kortaste möjliga avstånd från jorden. Denna närmaste punkt till jorden kallas även för perigeum. Den supermåne som vi kunde se i november hade ett avstånd till jorden på 356 509 kilometer. Rent visuellt är upplevs en supermåne som betydligt större och har en starkare lyskraft gentemot vanliga fullmånar.
Månen viktig för jorden
Månen är vår närmaste himlakropp och den påverkar livet på jorden. Månens så kallade tidvattenskrafter har inte bara haft betydelse för hur våra hav sjunker och stiger vid ebb och flod, den har påverkar själva jordens rotation! När jorden var ung roterade den betydligt snabbare runt sin egen axel än vad den gör idag. Med hjälp av månen kom dock hastigheten att avta, vilket stabiliserade jordens rotation men även dess lutning. Månens påverkan på haven tros även ha bidragit till att liv kunde uppstå på torra land, då stora landområden översvämmades regelbundet vid högvatten. Högvattnet sköljde in stora mängder djur på land och även om de flesta dog anpassade sig somliga, under miljontals år, och blev de första landlevande djuren!
