En stjärnklar himmel kan vara något av det vackraste som finns. För oss som befinner oss på jorden ser de ut som små, små prickar. I verkligheten är de väldigt stora. Storleken på stjärnorna varierar, de minsta är ungefär 20 kilometer i diameter. De största är flera gånger större än solen, som är den stjärna som ligger närmast jorden. En stjärna är en himlakropp bestående av bland annat väte och helium, och de lyser på grund av en stark energi atomkärnorna inuti stjärnan frigör. Stjärnor kan leva i många miljoner år, den äldsta stjärnan man vet att finns idag beräknas vara över 13 miljarder år. Vanligtvis är det så att ju mer massiv en stjärna är, desto kortare livstid har den. Det innebär att mindre stjärnor, som exemplevis röda jättar, är de som lever allra längst innan de slocknar. De senaste åren har forskare kommit fram till att det uppkommer fler nya stjärnor betydligt mycket snabbare än man tidigare trott.
Stjärnor har fascinerat i åratal
Stjärnskådare har funnits i flera tusen år. De första ordentliga stjärnbilderna gjordes av Babylonerna redan 2000 år före Kristus. Många stora upptäckter om stjärnorna gjordes tidigt, då forskare som Isaac Newton och Angelo Secchi försökte sig på att förklara och förstå rymden. Intresset för rymden och stjärnor har inte avtagit sedan dess, snarare har det vuxit sig ännu större. Sedan 1919 styrs namngivningen av stjärnor av internationella astronomföreningen, en organisation med 63 medlemsländer. Organisationen består av delegater från varje lands nationella astronomisällskap. De allra största upptäckterna kring stjärnor har gjorts under 1900-talet, mycket tack vare den tekniska utvecklingen som gjort det möjligt att med rätt verktyg kunna mäta och avgöra stjärnors sammansättning på ett mer säkert sätt. Ett av de största genombrotten man gjort kring stjärnforskning de senaste åren är att man kunnat bevisa att vissa stjärnor har egna planeter som kallas för expoplaneter. Fram till 2008 hade forskare lyckats identifiera 313 olika expoplaneter. Forskningen kring rymden och stjärnor fascinerar fortsättningsvis både forskare och privatpersoner, men nu blir det allt svårare att stjärnskåda på grund av hur mycket människan påverkar atmosfären och miljön.
Hur man stjärnskådar hemma
Alla som någon gång har tittat upp mot en stjärnhimmel och beundrat den vet hur lockande det är att veta och se mer. Eftersom fler stjärnor uppkommer hela tiden och när rymden ständigt förändras kan det därför vara intressant att själv börja stjärnskåda. Det är inte bara forskare som kan göra det, det går lika bra att göra själv bara man har rätt utrustning. För att inte behöva vistas utomhus i ett kallt väder behöver man förse sitt hem med fönster som är lätta att sköta om. Så länge man har rena fönster går det bra att vistas inomhus. Då behöver man bara skaffa en stjärnkikare för att kunna sätta igång. Att få se ett stjärnfall på nära håll är något man sent glömmer. I Sverige kan man dela sådana upplevelser med andra intresserade genom att ansluta sig till svensk amatörastronomisk förening, som funnits sedan 1982. Även för forskningen spelar amatörastronomer en stor roll, bland annat för att få syn på nya kometer.
